"Söders" silar...

Sveriges första match i VM, mot Trinidad Tobago såg vi på Stockholms Stadion. Inte mycket att säga om
den, 0-0 och det kändes inte så himla lockande att åka till Berlin. Skulle vi förlora mot Paraguay var VM över... Och som vanligt i denna upplaga av landslaget så var det tjafsigt inom laget, Zlatan gnällde öppet på
planen och Mellberg som hade fått smuts i håret var grinig och rök ihop med den ende kämpen, Freddie.
Harmoni existerar inte och laget går en kamp mot "vem som skvallrar" till media. Dessutom kämpar laget
hela VM mot media i största allmänhet, bra förebilder....

Dagbok:

12/6: Varmt väder och en jobbig bussresa till Arlanda. Innan avfärd hade vi hämtat ut ett paket på posten från Mastercard, jag hade vunnit ett vm-kit. Där fanns bla nyckelband, vm-fotboll, tröja, keps och ryggsäck.
På eftermiddagen så lyfte planet mot Amsterdam för en kort mellanlandning, sedan kom vi fram till Berlin på måndagskvällen. Aahh, tysk vm-luft i halsen. Efter 20 min med buss var vi framme vid vår lägenhet.
Den låg norr om centrala Berlin på Schwedenstrasse.... Där tog värden emot oss och vi pratade tyskengelska en stund och vi kom bra överens :) Vi var trötta så kvällen avslutades med en döner kebab runt hörnet.

13/6: Vaknade 07.00 av VM-feber. BRASILIEN skulle möta Kroatien på kvällen och jag ville till varje pris se matchen på plats. 09.30 gick vi till ett internet-cafe och kollade efter biljetter men det var kört så vi slog följe med två Brasilianare i samma ärende, att hitta biljetter vid arenan. Efter fem minuter på U-bahn kom ett Brasilianskt tv-team fram och gjorde ett reportage om oss, -Sueco Brasil-fan! försökte jag med...

Det var redan mycket folk vid Olympiastadion och för att komma till biljettförsäljningen fick vi gå ett par kilometer i den grymma hettan som lagt sig över Berlin. Väl framme så möttes vi av hundratals fans i samma ärende, tyvärr var det helt utsålt så enda chansen till biljett var att hitta säljare på gatan. Rätt snabbt slog det oss att vi hade alldeles för lite pengar med oss så vi gav oss iväg för att leta efter en bankomat. Vid en mack träffade vi ett gäng herrar från Västerås som gav oss lift i en husbil. Det blev en rolig färd till Halensee där vi hoppade av och fyllde på reskassan. Sen tog vi S-bahn tillbaka, handlade lite mat o dryck och lade oss sedan på vår flagga utanför biljettkontoret. Vi tejpade upp lappar där det stod att vi ville köpa biljetter och en del försäljare kom fram men buden låg på mellan 800-1200 € per biljett!!!!.... så vi vänatde.... och väntade.....

Det var gott om svenskar som letade efter biljetter, både till Brasiliens och Sveriges match. När klockan närmade sig 16 på eftermiddagen gick jag en av många rundor bland fansen och stötte på några engelsmän med överblivna biljetter. Efter noggrann kontroll och dividerande om pris så slog jag till, det blev dyrt men bra mycket billigare än förmiddagens hutlösa priser. Jag var alldeles skakis när jag betalade och äntligen kunde vi gå iväg och hitta en plats i skuggan för att vila och fylla på med dryck samt att försöka finna lite energi igen.

Brasiliens fans kom i stora skaror och samban drog igång. Jag har varit ett par gånger i landet och det var kul att återse detta glada, dansande och sjungande folk. 18.30 rörde vi oss mot stadion och överallt var det utklädda lyckliga Brassar. Jag blev erbjuden mycket pengar för biljetterna av en desperat gulklädd man men nu var pojkdrömmen alldeles för nära för att säljas bort. Vi var jättenervösa att biljetterna inte skulle vara äkta men när kontrollampan lyste grönt släppte all oro och vi letade direkt upp våra platser på långsidan.
Hettan kändes som i Brasilien så deras fans kände sig som hemma när de drog igång sången ordentligt en halvtimme före match. Då tårades mina ögon och armarna såg ut som på en plockad kalkon...

"Brass-silar"

Samma fenomen på armarna utspelades när lagen kom in på planen. Ända sedan jag såg Brassarna på tv som barn så har jag drömt om att få se dem live i en VM-match och nu trodde jag att det var ett av dom bästa lagen genom tiderna som vi skulle få se. Det visade ju sig att det inte var ett så taggat "Brasse-lag" i år men vi fick i alla fall se dem vinna med 1-0. Matchen började med bra fart och Ronaldinho fintade ett par Kroater och gjorde tunnel på den tredje, publiken tjöt av lycka. Sen gick det lite trögare men när Kaká gjorde underbara 1-0 i 44:e minuten exploderade den gulgröna halvan av arenan. Vilken fest vi var med om!

Längst ner i Brassarnas kurva låg vår Sverigeflagga

I andra halvlek kom Kroatien in i matchen och det blev en tuff fight. En Kroatisk supporter sprang in på planen och det tog en bra stund innan han blev utledd ur arenan, precis intill Kroaternas klack som jublade.
Och de hördes mer och mer. Sista kvarten stegrades deras sång så Brassarna tystnade. Det var ett otroligt tryck från deras kortsida och spelarna försökte hänga på men när domaren blåste av matchen så var det ändå Brasilien som hade gjort det enda målet och sambafesten kunde fortsätta natten lång i Berlin.

14/6: Vaknade 09.00 och samlade intrycken från tisdagen. När vi vaknat till ordentligt var det dags att fokusera på Sveriges andra VM-match. Nu var det dagen före fight och vi tänkte kolla lite var svenska fansen höll till. Vi tog U-bahn till Wittenbergplatz där "VM-baren" höll till och där hade det redan samlats en hel del gulklädda svenskar. Vi åt frukost och sedan lade vi oss i skuggan på torget och njöt av stämningen. Flera barer stod till svenskarnas förfogande och på gräsmattan spelades det hårda kubbmatcher kompat av hög musik.
"Söder" och "Putta" anslöt. De hade försökt hitta biljetter vid Olympiastadion men misslyckats. Kimmo och
"Bäckis" var lyckliga, de hade lyckats få biljetter på morgonen via FIFA´s hemsida. I "mataffären" på torget handlade vi öl och Gorbatjov-vodka. Wittenbergplatz rymde nu ett par tusen svenskar och fler kom hela tiden. John och Borén dök upp och sjöng med i allsången som ekade mellan Berlins fasader. Ledins låt hördes INTE! På kvällen vann Tyskland över Polen med 1-0 på övertid och stades gator fylldes med tutande bilar, party!!

15/6: Äntligen matchdag! Skulle Sverige försvinna ur turneringen eller skulle vi få fira efter matchen?
Vi laddade upp med alla möjliga Sverige-saker och tog U-bahn till Wittenbergplatz som redan kokade.
Värmen var brutal så många badade i den lilla fontänen medan stereoanläggningen pumpade ut Zlatan Zlatan. Fansen var utklädda till bl.a. en tiger, kaviartub och vikingar. Peruker i massor, ansiktsfärg och tesilar syntes. A-lagarna som höll till på torget hade aldrig haft så roligt som dessa dagar.

17.30, dags att ta sig till Olympiastadion för att se SVERIGE SPELA VM-FOTBOLL!! En del tågade till stadion men vi åkte tunnelbanan. Hettan i de knökfulla vagnarna var fruktansvärd och alla svettades floder. "-Alla vi svettas mycket hoppar nu, hopp hopp" "- Alla vi som luktar illa hoppar nu, hopp hopp"
Efter ca 15 minuter släpptes vi ut i friska luften och det gula lämmeltåget rörde sig framåt mot arenan.
Jag stötte på en gammal arbetskamrat, Sven-Ove Svensson från Gnesta, gruppfoto såklart! Sen gick vi in på området efter att jag fått lämna ifrån mig min fina "hjälm", -Gefährlich, sa den barske tyska tanten i entrén...

Området utanför den gråa Olympiastadion lystes upp av tusentals gulklädda fans. Man fick nypa sig i armen för att fatta att man var på plats. Svenska hejaramsor blandades med usel karaoke och mitt i kaoset träffade jag "Crepes-gänget" från Athen-OS 2004. Junikvällen i Berlin bjöd på sitt bästa väder när vi letade på våra platser på kortsidan, inte långt ifrån den stora betongtrappan som finns inne på arenan. Runt om på läktarna var det nästan helgult! Aldrig någonsin har svenska landslaget spelat inför ett sådant enormt tryck från över 50 000 ditresta landsmän. "-Stå upp, du är gul och blå" Rysningar längs hela ryggraden! Vågen rullade.
Alla stod upp och bara häpnade, kan vi svenskar åstakomma detta??? Inte konstigt att vi fick så mycket beröm i tyska tidningar, världens bästa fans!
Och när sedan lagen kom in på planen så lyfte jublet till stormstyrka, för att lyfta ännu ett snäpp när "Du gamla du fria" ekade ut över Berlin. Plötsligt, mitt i lyckoruset blåstes matchen igång, nu var det allvar.

Sverige inledde starkt och det kändes som om det kunde bli något bra av detta till slut. Källström dundrade på ett bra skott men inget mål. Stormen kom av sig men hoppet levde vidare. Zlatan kom fri med målvakten men gjorde en bedrövlig avslutning. På läktaren gjorde vi vårat allra bästa för att hjälpa laget.
Zlatan byttes ut i halvtid mot Allbäck. Sverige fortsatte att pressa men det viktiga målet kom aldrig.
Allbäck kom plötsligt fri med målvakten framför våran kortsida, alla reste sig för att jubla, Allbäck lobbar,
-NEEEJJJ, vad tamt!!! -Hur kan du missa!! hördes från läktaren. En frustrerad publik, ett land som älskar fotboll längtade efter målet som skulle kunna ge oss en fortsättning efter gruppspelet.

Matchtiden närmade sig full tid och tanken på en avslagen efterfest hade slagit mig då det kom ännu en chans. Inlägget från höger svävade över straffområdet och träffade skallen på Allbäck som nickade i sidled.
Bollen tog en ny vända över straffpunkten OCH PÅ ANDRA SIDAN KOM JU FREDRIK LJUNGBERG PERFEKT! NICK I MÅL OCH 90 % AV PUBLIKEN PÅ OLYMPIASTADION JUBLADE HYSTERISKT! Många gånger har jag tappat fattningen totalt när det gäller sport och detta mål kommer absolut med på topplistan. Löpning i trappan, jämfotahopp i höjd med Masairekordet, höga skrik som skulle få Carola att häpna. Vilket lyckorus i de sista minuterna av matchen. Alla stod upp och skrek som galningar. Ni som inte var där, jag hoppas ni hörde i tv hur vi hyllade det svenska laget. Efter matchen gjorde svenskarna ett ärovarv och spelarna hyllade lyriskt publiken i media efteråt. Vi rörde oss med den stora sjungande massan utanför arenan när jag fick syn på tv-sportens krönikör Jonas Karlsson. När han såg mina "snygga" tesilar till glasögon utbrast han:
- Fyy faan vad ful du är!! (med ett leende)
- Har du sett dig själv i tv??
- Ja det har jag... sen brast han ut i ett gapskratt.

På stan firades segern vilt. Glädjen var total och fansen fick sin belöning för det suveräna jobbet på läktaren.

16/6: Aaahh, vi vann igår!! Vi kollade lite på internet och fann att vi var med på närbilder på flera ställen.
Bl.a. i Aftonbladet och på Tv4´s samt fotbollsförbundets hemsidor. Vi gjorde lite sightseeing och kollade på Alexanderplatz, Tv-tornet, Checkpoint Charlie, Friedrichstrasse och Brandenburger Tor. Danne Thor från Enköping fladdrade förbi på en bakgata...

Längs en jättelång paradgata fanns flera storbildsskärmar och Argentinare som just sett sitt lag vinna med 6-0 jublade nästan lika högt som vi gjorde kvällen innan. Vi satt och tittade på Holland-Elfenbenskusten då plötsligt "Oraklet" från Athen-OS, Johan kom och gick på gatan. Han var där utan någon som helst strategi över boende mm och han hade precis sovit ut i en park...
Ett väldigt åskväder dränkte staden i en timme och vi gav upp vår "kultur-dag" efter en tur i cykeldroska.

17:6 Hemfärd på förmiddagen

Sverige spelade sedan 2-2 mot England och slutade tvåa i gruppen. Vi fick Tyskland i åttondelsfinal och den såg vi på Stockholms Stadion. det roligaste från den matchen var väl att jag vann en tävling på scenen i luftgitarr inför ett par tusen personer... Jag vann en signerad matchtröja från landslaget. Innan jag hade hunnit smälta triumfen i tävlingen så hade Podolski gjort två mål och VM var över... När sedan Brasilien åkte ut efter att ha underpresterat hela turneringen så hade jag inget lag kvar att heja på.

Efteråt så känns det lite som om VM var sådär, mycket filmningar, ingen bra VM-låt, bråk i truppen, bråk mot media, "Stureplanslirarna" Mellberg, Zlatan och Chippen ödslade sin energi på fel saker. Chippen som bl.a. uttyckte sig att det var synd att han inte träffade kameralinsen med en biljadboll när det var hans tur att göra medi en lite stund. Mellberg som tjurigt borrade ner skallen när spelarna återvände till Sverige och vägrade svara på frågor. Han var kapten, han borde ställa sig och gråta och visa att han var ledsen över att Sverige åkte ut, visat lite hjärta istället för att vara sur över att semestern i Tyskland var över...
Men nu har han gjort det rätta och tagit av sig kaptensbindeln. Förbundskapten kan gott le lite mer också :)